Förra gången;

- Godnatt Alex.. Sa han lugnt och tröttsamt.
- Godnatt Julian.. sov gott! Sa jag glatt och vände mig om.

Efter några sekunder.. slocknade jag och sov bra som aldrig förr.

____________________________________________________________________
        

Bild 1: Alexandras outfit
BIld 2: Justin & hans outfit
Bild 3: Ryan & Chaz
Bild 4: Julian
Bild 5: Text 

Alexandras perspektiv;   
Jag gick ensam i mörkret och försökte få mig loss ifrån mörkret, jag sprang allt vad jag hade så jag kände mitt egna hjärta dunka så hårt så jag nästan inte kunde andas.
Jag letade efter något eller någon.. till slut så kom jag till ett ljus.
Jag var nu på en bilväg.. jag såg massor med bilar åka runt omkring mig, sedan ser jag en bekant bil som jag har sett förut.
Jag såg mamma & Julian i den.. jag skrek och vinkade glatt till dem, men dem såg inte.. jag ropade återigen.. och det var då kraschen kom.
Jag skrek väldigt högt men ingen verkade höra mig? Jag sprang snabbt till deras bil och tittade.
Men ingen var där och bilen var helt lagad.
Till slut fick jag panik och tittade runt omkring mig snabbt, jag försökte ropa.. men inget ljud kom från min röst.
Jag försökte igen, men det gick inte..
Sedan känner jag att regnet började komma och jag tittade upp och blev lugn.
Men sedan så började blixtra och jag hoppade till.. och då vaknade jag med ett ryck.
Jag satte mig snabbt upp och andades snabbt, och precis just nu hörde jag skratt. Så jag tittade upp och såg Julian, Chaz, Ryan och.. Justin stå där och skratta åt mig.
Jag slog till mig själv på pannan och suckade högt.

- Vad gör ni här?! Sa jag argt.
- Jag är här för detta är mitt rum just nu! Sa Julian och log stort.
- Jag är bara här för att jag skulle säga en sak till Julian.. men då såg vi dig sova sååå söött så vi tog oss en titt! Sa Chaz ironiskt.
- Ha-ha jätte kul.. gå UT nu! Sa jag och pekade allvarligt mot dörren.
- Det är inte du som bestämmer om vi ska ut eller inte? Sa Justin.
- Och? Du har inget och göra här och inte dina vänner heller, så snälla jag ber er.. kan ni gå ut nu? Och ja du med JULIAN! Sa jag och tittade på dem.

Chaz tittade på mig och kunde inte sluta skratta, jag tittade argt på honom och hoppade ner från våningssängen och kollade mig på spegeln.
Jag såg seriöst ut som en liten docka som alla leker med.
Julian kom snabbt till mig och kramade om mig och log, medans jag stod där och gav en besviken blick.

  Sedan så gick dem alla och jag tittade på spegeln och började mumla.
Så jag började dra ut dem rosa snörerna.

  Sedan tog jag bort sminket och kläderna och satte på mig helt normala kläder som jag brukar ha.
Sedan gick jag ner och där satt dem och tittade på mig.

- Men varför har du tagit bort de fina som vi har gjort på dig? Varfööööör?! Sa Chaz och gnällde.
- Dääärför jag inte ville, knäppis! Sa jag och hånlog mot Chaz.


Justins perspektiv;
Jag hade kollat in Alexandra ganska mycket idag när hon sov, jag måste verkligen erkänna att hon var verkligen söt.
Hon hade förändrats sedan hennes bror kom hit, hon var mer öppen.. om man ska vara exakt.
Och då märker man verkligen att det är syskonkärlek mellan dem två fast dem brukar tjaffsa.
När vi hade gjort henne till en docka som var faktiskt inte min IDÉ utan det var Chaz eftersom han ville göra något roligt.
Fast jag & Alexandra små tjaffsar än.. och jag har börjat insett nu att jag har lite känslor för henne, inte låga eller för starka.
Jag gillar henne nu faktiskt, vi kanske hatade varandra förut.. eller hon kanske fortfarande gör det, men det gör inte jag längre.
Jag ska försöka vara lite snällare mot henne nu faktiskt, jag vet att hon har haft det svårt sedan hon blev tvingad att vara min ''fake-flickvän''.
Jag hade tittat till henne när hon och Chaz skämtade med varandra, om jag ska vara helt säker så blev jag faktiskt avundsjuk för att dem stod varandra nära som bästavänner.
Att se dem två skratta tillsammans får mig att känna falsk och dålig, jag vet att jag gjorde väldigt dumt gjort mot henne igår och de.
Och jag ångrar allt vad jag har gjort, jag har sett henne gråta på badrummet och skaka över det som jag har gjort.
Så jag ställde mig upp och lät stolen falla ner på golvet, och då blev alla tysta och tittade på mig.
Jag tittade på Alexandra ganska noga.. och sedan tittade jag runt på alla igen.
Jag suckade och sedan harklade mig..

- Alex.. ? Kan jag ehm.. få prata med dig? Sa jag och kliade mig på nacken.
- Visst, tala på! Sa hon och tittade på mig.
- Uhm.. i enrum? Frågade jag och sedan bet jag mig själv på underläppen.

Hon nickade, och jag tog tag i hennes hand och höll i henne medans jag själv kände att hon inte höll i min hand alls.
Men jag gick vidare till mitt rum i min turnébuss och sedan puttade henne försiktigt mot väggen så hon stod mot ryggen mot väggen och stod framför henne och tittade på hennes ögon.
Jag såg att hon var väldigt överraskad och spänd på samma gång, men jag var förlorad i hennes mörkbruna ögon.

- Vad vill du mig? Suckade hon surt fram.
- Jag måste.. prata. Sa jag lugnt.
- Jamen prata på då? Jag har inte hela dagen på mig att stå här.. Sa hon irriterande.
- Kan du bara lyssna är du snäll? Sa jag irriterat.

Hon blev genast tyst och tittade på mig som jag tittade på henne.
Vi fick ögonkontakt med varandra men inte så bra.

- Jo.. det är såhär.. jag vill be om ursäkt för det jag har gjort mot dig, det var inte meningen.. jag menar verkligen det.
Det var bara att jag hatade dig då.. och så nu så har det förändrats helt plötsligt, jag gillar dig Alex, det gör jag.
Jag kanske inte alltid har gjort det, men nu gör jag det.. så du vet det.
Och jag.. kan inte sluta göra det heller, du är konstig.. eller jag menar.. speciell på ditt egna vis.
Och det enda jag kan göra nu är... Sa jag sakta och sedan tryckte mina läppar hårt mot hennes.

Sedan drog jag mig undan.. men jag stod fortfarande nära henne och sedan  tittade jag på henne som var väldigt förvånad, man såg att hon fick tårar i ögonen och sedan puttade hon undan mig hårt från henne.

- Tror du att jag är idiot?! Det enda du vill är att såra mig! Sa hon och tårar rann ner för hennes kind.
- Nej! Det är inte det jag vill! Fattar du?! Sa jag och tittade på henne.
- Jo! Och du har lyckats! Kan du låta mig gå nu?! Sa hon och började gråta.
- Jag låter dig inte gå, för det är nu.. jag har dig.. Sa jag lugnt.
- Jag är inte DIN! Skrek hon sorgset.
- Förlåt.. viskade jag i hennes öra och kände att det kom tårar.

Hon sprang ut från mitt rum och smällde igen dörren efter sig.
Jag tittade mot väggen där hon just stod nyss.. och fick all min styrka slog hårt på väggen flera gånger och skrek.
Sedan föll jag ner på golvet och tittade ner mot golvet och sedan upp igen och snyftade.