Alexandras perspektiv;
När vi hade pratat om allt så hade vi äntligen kommit till bussen, han lät mig först gå in. 
När jag väl gick in..  så tittade jag mot dem andra som stod där med sina resväskor, jag tittade chockad på dem. 

- Vart ska ni? Frågade jag förvånat.
- Vi ska till flygplatsen, vi ska ju åka vet du väl? Sa Scooter och slog till min axel på skoj. 
- Va? Vart ska vi åka? Frågade jag oroligt.

Justin tog min hand och vände mig om så jag stod mitt framför honom, han slickade sig om läpparna och höll i hennes händer. 
Och tittade på mig med hans glittrande ögon. 

- Alex.. Sa han och suckade lite.
- Ja? Frågade jag och tittade på honom med stora nyfikna ögon.
- Vi ska åka till SPANIEN! Skrek han glatt.
- S-Spaninen? Stammade jag fram.
- JA! Sa han och log som ett barn som nyss har fått godis.
 
Jag tittade på Justin lite oroligt och sedan gav jag fram ett litet skratt.

   
Så jag gick mot rummet där jag låg i och började packa, jag såg sedan Julian sitta där vid sängen och sucka, jag sneglade mot honom då & då.
När jag var färdig, så satte jag mig bredvid min bror.

- Har du packat klart? Frågade jag och tittade på honom.
- För längesen.. Sa han och suckade.
- Är det något fel.. ? Frågade jag.
- Jag vet inte om jag klarar att träffa pappa.. i Spanien... Muttrade han lågt. 
- Du vet de alltid du brukade säga till mig? Sa jag och log.
- Nej vadå? Frågade han och tittade på mig.
- Man kan inte bara ge upp, man måste ge ett försök först! Sa jag och log stort.
 
Sedan tog jag min väska och gick mot dörren och sedan tittade jag på Julian igen som hans skyddande lillasyster.

- Kommer du? Frågade jag snällt.
- Kommer! Sa han och flinade stort.

Jag gick vidare med väskan och Julian kom precis bakom mig.
Kenny tog våra väskor och sedan försvann, Julian stack med Ryan & Chaz. 
Jag suckade av lättnad och sedan kände jag två händer komma och runt min mage, jag började skratta och rysa på samma gång.
Jag hörde hans tunga andning vid mitt öra, jag började blunda och lutade mitt huvud mot hans.
Han pussade mig på halsen en gång och kramade mig hårt bakifrån. 

Jag fick fram ett stort leende och forsatte att blunda, tills slut kom Pattie och såg oss och började genast le åt oss. 

- Hör ni.. planet åker om 15 minuter, kommer ni? Frågade hon snällt. 
- Kommer mamma! Sa Justin och skrattade lite och pussade sedan min kind och släppte tag om mig och tog min hand istället. 

Jag öppnade ögonen och höll i hans hand och vi följde efter Pattie, vi gick raka vägen mot flygplatsen, det var inte så långt ifrån egentligen. 
Till slut så stannade Justin till och vände sig mot mig så han stod rakt framför mig, han började genast krama om mig och gav mig massor med kyssar, jag log emot dem och tog emot alla glatt. 

- Kom igen nu era pussgurkor! Ropade Kenny. 

Justin tittade bak mot Kenny och började genast skratta, och sedan så gav han mig en snabb puss på munnen och tog min hand igen och kollade på mig och log väldigt vackert. 

- Ska vi gå, unge dam? Frågade han romantiskt. 
- Ja, herrn! Sa jag och log. 

Så började vi gå, vi gick mot planet och satte oss bredvid varandra, det var ju självklart hans flygplan så man fick ju sitta vart man ville. 
Det skulle ta väldigt många timmar att åka dit iaf, det var de ända jag hörde.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och somnade till slut..

Förra gången;

Hon sprang ut från mitt rum och smällde igen dörren efter sig.
Jag tittade mot väggen där hon just stod nyss.. och fick all min styrka slog hårt på väggen flera gånger och skrek.
Sedan föll jag ner på golvet och tittade ner mot golvet och sedan upp igen och snyftade.

____________________________________________________________________

       
Bild 1: Alexandra
BIld 2: Justins ord
Bild 3: Justin

Alexandras perspektiv;
Efter när Justin hade velat snacka med mig, så gick vi in i hans rum och han puttade mig mot väggen och stod nära mig.
Jag måste erkänna att jag var rädd att han skulle slå mig igen, men det han gjorde var att be om ursäkt.
Jag blev väldigt chockad att han bad om ursäkt och sa att han hade börjat gillat mig på riktigt.
Jag fann inga ord att säga men han avbröt den ändå med en kyss.
Jag kan säga kyssen kändes konstig, och jag hatar honom än.
Ingenting har förändrats med mina känslor och då menar jag INGENTING.
Men mina tårar kom och jag puttade iväg honom.. jag kände mig fortfarande sårad.
Så jag sprang allt vad hade därifrån.
Och just då.. krockade jag med Julian.

- Hej hur gick det då? Frågade han och log.
- Vad tror du? Frågade jag.
- Bra? Sa han och log ännu mer.
- BRA! Skrek jag argt och sprang därifrån.

Jag sprang allt vad jag hade utifrån bussen, jag sprang vid de höga gräset och kände mig genast fri men jag forsatte att springa.
Men jag kände att det var någon som sprang efter mig, jag ville så hemskt kolla vem det var men jag vågade inte, såklart..
Jag sprang ännu snabbare och sedan så snubblade jag och dunkade mitt huvud på en sten.
Jag stönade utav smärta och kände på sidan ungefär bredvid ögonbrynet och sedan tittade jag på min hand som var fullt med blod.
Jag kände att jag blev lite vimsig och yr på samma gång men jag sa till mig själv att jag inte fick somna.
Till slut så hörde jag en röst nära mig..

- Är du okej? Flåsade han/hon fram.

Jag hörde direkt att det var en kille, men jag visste såklart inte vem det var..
Jag tittade upp och såg... Justin?
Jag höll fortfarande min hand där jag hade slagit mig och tittade på Justin länge.

- Få se.. Sa han lugnt och tog bort min hand.

Jag sa ingenting utan bara tittade på honom länge, jag kände att jag var helt borta.

- Alex, du har slagit dig riktigt hårt.. du borde inte ha sprungit.. Sa han och skrattade lite.
- Du är verkligen underbar.. Sa jag sluddrigt och sedan log jag snabbt.
- Wow.. du har verkligen slagit till skallen, Alex.. Sa han och log.

Jag skrattade och försökte ställa mig upp men jag ramlade ner men som tur va var att Justin hann redan ta emot mig och hjälpte mig sedan upp igen och tittade på mig ganska noga.

- Jag tror du behöver min hjälp.. istället! Sa han och hånlog.
- Nejneeeej... jag kan gå.. det är luuuugnt! Sa jag sluddrigt och försökte gå men han hann stoppa mig och tittade på såret.
Han tog sedan av sin tröja och la de på mitt sår.. och min blick fastnade på hans mage.
Justin började fnissa och titta på mig.

- Take it easy, my face is riiight up here! Sa han och visade mig hans ansikte.

Självklart sa jag ingenting utan jag bara log mot honom.

Justins perspektiv;
Det var riktigt tur att jag fick tag på Alex som nyss har slagit till sitt huvud och börjat blöda.
Men märkte att hon var helt borta och så, eftersom.. hon var som en annan person.
Vi gick och sedan så stannade hon till och tittade runt och sedan tittade hon på mig och började le stort.

- Vad? Frågade jag snällt.
- Sätt dig! Sa hon och log.

Jag gjorde som hon sa och satte mig ner på de långa gräset och hon satte sig bredvid mig.
Och hon tittade på mig och jag tittade på hon.
Till slut så kramade hon bara om mig och viskade i mitt öra; ''Förlåt Justin.. men jag tror jag älskar dig''
Jag log mot hennes ord och sedan tittade jag på henne, och så gav jag henne ett vänligt leende.
Och så viskade jag i hennes öra; ''Jag har gjort en låt till dig.. när du hatade mig.. vill du höra den?'' Viskade jag och sedan tittade jag på henne och hon nickade glatt och tittade ivrigt på mig.
Så jag började sjunga för henne..

''Basically, I wish that you loved me.
I wish that you needed me.
I wish that you knew when I said two sugars, actually I meant three.
I wish that without me your heart would break.
I wish that without me you'd be spending the rest of your nights awake.
I wish that without me you couldn't eat.
I wish I was the last thing on your mind before you went to sleep.''

Hon blev glädjefull utav sig och kramade snabbt mig när jag hade avslutat den, jag skrattade och pussade sedan henne på pannan.
Sedan la hon sig ner och tittade på mig, så jag gjorde likadant och sedan tittade på henne.
Hon såg verkligen vacker ut, helt underbar.. och ja allt!
Jag log mot henne och började smeka hennes hår medans hon log så började hon sakta smeka min kind.
Jag la mig över henne och började kyssa henne grovt, det underliga var att hon kysste tillbaka.
Sedan avslutade jag och tittade på henne..

- Så det här menas med att... ? Frågade jag precis då blev jag avbruten.
- Ja vi är tillsammans nu! Sa hon och skrattade.

Precis just då började jag skratta utav glädje.

  Sedan ställde jag mig och och tog hennes hand och drog henne sakta upp, och hon log.
Sedan gick vi sakta tillbaka mot bussen, vi pratade om allt.. vi skrattade, flinade, blev tysta ett tag.. ja allt.
Utav denna flicka som just nu har fått kärlek av just den hon hatade.. som nu har blivit äkta kärlek.

YES I DID IT, OR I MEAN.. WE DID IT!

Förra gången;

- Godnatt Alex.. Sa han lugnt och tröttsamt.
- Godnatt Julian.. sov gott! Sa jag glatt och vände mig om.

Efter några sekunder.. slocknade jag och sov bra som aldrig förr.

____________________________________________________________________
        

Bild 1: Alexandras outfit
BIld 2: Justin & hans outfit
Bild 3: Ryan & Chaz
Bild 4: Julian
Bild 5: Text 

Alexandras perspektiv;   
Jag gick ensam i mörkret och försökte få mig loss ifrån mörkret, jag sprang allt vad jag hade så jag kände mitt egna hjärta dunka så hårt så jag nästan inte kunde andas.
Jag letade efter något eller någon.. till slut så kom jag till ett ljus.
Jag var nu på en bilväg.. jag såg massor med bilar åka runt omkring mig, sedan ser jag en bekant bil som jag har sett förut.
Jag såg mamma & Julian i den.. jag skrek och vinkade glatt till dem, men dem såg inte.. jag ropade återigen.. och det var då kraschen kom.
Jag skrek väldigt högt men ingen verkade höra mig? Jag sprang snabbt till deras bil och tittade.
Men ingen var där och bilen var helt lagad.
Till slut fick jag panik och tittade runt omkring mig snabbt, jag försökte ropa.. men inget ljud kom från min röst.
Jag försökte igen, men det gick inte..
Sedan känner jag att regnet började komma och jag tittade upp och blev lugn.
Men sedan så började blixtra och jag hoppade till.. och då vaknade jag med ett ryck.
Jag satte mig snabbt upp och andades snabbt, och precis just nu hörde jag skratt. Så jag tittade upp och såg Julian, Chaz, Ryan och.. Justin stå där och skratta åt mig.
Jag slog till mig själv på pannan och suckade högt.

- Vad gör ni här?! Sa jag argt.
- Jag är här för detta är mitt rum just nu! Sa Julian och log stort.
- Jag är bara här för att jag skulle säga en sak till Julian.. men då såg vi dig sova sååå söött så vi tog oss en titt! Sa Chaz ironiskt.
- Ha-ha jätte kul.. gå UT nu! Sa jag och pekade allvarligt mot dörren.
- Det är inte du som bestämmer om vi ska ut eller inte? Sa Justin.
- Och? Du har inget och göra här och inte dina vänner heller, så snälla jag ber er.. kan ni gå ut nu? Och ja du med JULIAN! Sa jag och tittade på dem.

Chaz tittade på mig och kunde inte sluta skratta, jag tittade argt på honom och hoppade ner från våningssängen och kollade mig på spegeln.
Jag såg seriöst ut som en liten docka som alla leker med.
Julian kom snabbt till mig och kramade om mig och log, medans jag stod där och gav en besviken blick.

  Sedan så gick dem alla och jag tittade på spegeln och började mumla.
Så jag började dra ut dem rosa snörerna.

  Sedan tog jag bort sminket och kläderna och satte på mig helt normala kläder som jag brukar ha.
Sedan gick jag ner och där satt dem och tittade på mig.

- Men varför har du tagit bort de fina som vi har gjort på dig? Varfööööör?! Sa Chaz och gnällde.
- Dääärför jag inte ville, knäppis! Sa jag och hånlog mot Chaz.


Justins perspektiv;
Jag hade kollat in Alexandra ganska mycket idag när hon sov, jag måste verkligen erkänna att hon var verkligen söt.
Hon hade förändrats sedan hennes bror kom hit, hon var mer öppen.. om man ska vara exakt.
Och då märker man verkligen att det är syskonkärlek mellan dem två fast dem brukar tjaffsa.
När vi hade gjort henne till en docka som var faktiskt inte min IDÉ utan det var Chaz eftersom han ville göra något roligt.
Fast jag & Alexandra små tjaffsar än.. och jag har börjat insett nu att jag har lite känslor för henne, inte låga eller för starka.
Jag gillar henne nu faktiskt, vi kanske hatade varandra förut.. eller hon kanske fortfarande gör det, men det gör inte jag längre.
Jag ska försöka vara lite snällare mot henne nu faktiskt, jag vet att hon har haft det svårt sedan hon blev tvingad att vara min ''fake-flickvän''.
Jag hade tittat till henne när hon och Chaz skämtade med varandra, om jag ska vara helt säker så blev jag faktiskt avundsjuk för att dem stod varandra nära som bästavänner.
Att se dem två skratta tillsammans får mig att känna falsk och dålig, jag vet att jag gjorde väldigt dumt gjort mot henne igår och de.
Och jag ångrar allt vad jag har gjort, jag har sett henne gråta på badrummet och skaka över det som jag har gjort.
Så jag ställde mig upp och lät stolen falla ner på golvet, och då blev alla tysta och tittade på mig.
Jag tittade på Alexandra ganska noga.. och sedan tittade jag runt på alla igen.
Jag suckade och sedan harklade mig..

- Alex.. ? Kan jag ehm.. få prata med dig? Sa jag och kliade mig på nacken.
- Visst, tala på! Sa hon och tittade på mig.
- Uhm.. i enrum? Frågade jag och sedan bet jag mig själv på underläppen.

Hon nickade, och jag tog tag i hennes hand och höll i henne medans jag själv kände att hon inte höll i min hand alls.
Men jag gick vidare till mitt rum i min turnébuss och sedan puttade henne försiktigt mot väggen så hon stod mot ryggen mot väggen och stod framför henne och tittade på hennes ögon.
Jag såg att hon var väldigt överraskad och spänd på samma gång, men jag var förlorad i hennes mörkbruna ögon.

- Vad vill du mig? Suckade hon surt fram.
- Jag måste.. prata. Sa jag lugnt.
- Jamen prata på då? Jag har inte hela dagen på mig att stå här.. Sa hon irriterande.
- Kan du bara lyssna är du snäll? Sa jag irriterat.

Hon blev genast tyst och tittade på mig som jag tittade på henne.
Vi fick ögonkontakt med varandra men inte så bra.

- Jo.. det är såhär.. jag vill be om ursäkt för det jag har gjort mot dig, det var inte meningen.. jag menar verkligen det.
Det var bara att jag hatade dig då.. och så nu så har det förändrats helt plötsligt, jag gillar dig Alex, det gör jag.
Jag kanske inte alltid har gjort det, men nu gör jag det.. så du vet det.
Och jag.. kan inte sluta göra det heller, du är konstig.. eller jag menar.. speciell på ditt egna vis.
Och det enda jag kan göra nu är... Sa jag sakta och sedan tryckte mina läppar hårt mot hennes.

Sedan drog jag mig undan.. men jag stod fortfarande nära henne och sedan  tittade jag på henne som var väldigt förvånad, man såg att hon fick tårar i ögonen och sedan puttade hon undan mig hårt från henne.

- Tror du att jag är idiot?! Det enda du vill är att såra mig! Sa hon och tårar rann ner för hennes kind.
- Nej! Det är inte det jag vill! Fattar du?! Sa jag och tittade på henne.
- Jo! Och du har lyckats! Kan du låta mig gå nu?! Sa hon och började gråta.
- Jag låter dig inte gå, för det är nu.. jag har dig.. Sa jag lugnt.
- Jag är inte DIN! Skrek hon sorgset.
- Förlåt.. viskade jag i hennes öra och kände att det kom tårar.

Hon sprang ut från mitt rum och smällde igen dörren efter sig.
Jag tittade mot väggen där hon just stod nyss.. och fick all min styrka slog hårt på väggen flera gånger och skrek.
Sedan föll jag ner på golvet och tittade ner mot golvet och sedan upp igen och snyftade.

 

Förra gången; - Och det är för dig också, jag vill se dig bli dig igen och va SNÄLL mot Alexandra, jag är fortfarande väldigt besviken på dig.
Det ända du kan göra nu är att vara på Alexandras sida, för hon litar inte på någon nu.. hon har till och med ingen vän här? Skärp dig Justin och gå dit nu! Röt jag.

Och han gjorde som jag sa, han gick mot badrummet och gick in..  och jag suckade av lättnad.

____________________________________________________________________
    

Bild 1: Alexandra när hon gråter
Bild 2: Chaz & Ryan
Bild 3: Justin

Justins perspektiv;  
Jag gjorde inte exakt som min mamma sa åt mig att göra, jag gick bara in dit och frågade om hon skulle med och äta med mig och mitt team, men hon tackade såklart nej.
Så vi andra stack dit och lämnade henne ensam i bussen, inte mitt fel att hon tackar nej och få vara ensam, ha!
När vi hade kommit hem från en sen rolig kväll från pizzerian, så gick jag sakta mot mitt rum i min turné buss men jag stannade till eftersom jag hörde skratt, men jag blev rätt så nyfiken så jag sprang till dörren och öppnade den snabbt.
Och där såg jag Alexandra, Ryan & Chaz.
Jag blev både arg & överraskad på samma gång, så jag log stort mot Chaz & Ryan.

- Vad gör ni här? Frågade jag snabbt men glatt.
- Vi är här för att vara med dig i 3 veckor! Sa Ryan och log starkt.
- VA?! Skrek jag glatt.
- Och äta massor! Sa Chaz och fnittrade.

Jag såg på hur Alexandra skrattade åt det och Chaz skrattade med henne, hon förstör alltid detta, så jag blev arg och gick mot henne och drog upp henne.

- Aj! Vad gör du?! Sa hon och tittade surt på mig.
- Vad jag gör? Såg du inte det nyss?! Röt jag.
- Vad har jag gjort nudå?! Får jag inte skratta nu också?! Skrek hon tillbaka.

Jag tog all min kraft och knuffade henne så hårt jag bara kunde, och hon ramlade mot golvet och slog huvudet hårt mot sängkanten.
Hon låg kvar där och grät.
När jag tänkte ge henne en smäll så stoppade Ryan & Chaz mig och det jag inte såg var att min mamma var här igen.
Hon sprang mot Alexandra och hjälpte henne upp och tog henne till en soffa och stoppade om henne med en blå filt över henne, sedan sprang hon iväg.
Jag tittade mot Ryan & Chaz igen.

- Vad är det med dig? Frågade Ryan surt.
- Vad?! Röt jag.
- DU SÄGER INTE VAD TILL MIG! JAG SÅG VAD DU GJORDE NYSS.. HAR DU BLIVIT DUM I HUVUDET?! Skrek Ryan argt.
- Nej jag har inte blivit dum i huvudet.. Sa jag lågt.


Alexandras perspektiv;
När Pattie hade hjälpt mig till soffan och stoppade om mig, så grät jag ännu mer för smärtan och det jag har nyss hamnat ut för.
Jag hatar detta, är det såhär kärlek ska vara? Så är det totallt fel.
Pattie hade bett mig om att inte sova, men jag kunde tänka på något än.. jag ville somna in och inte vakna till denna mardrömmen som jag får leva med varje dag, men vet aldrig vad han kommer göra mot mig.
Huvudet dunkar så hårt så jag hör mitt hjärta går mot sakta steg, tårarna rinner så mina ögon inte ser något, allting gör ont och jag kan inte ens röra mig.
Jag känner att min kropp kan inte sluta darra och att mina tårar tar aldrig slut, jag känner mig kränkt och sårad.
Sedan känner jag någon sätter sig bredvid mig och det ser ut som Chaz men jag orkade inte se eller bry mig.

- Hur mår du? Frågade han oroligt.

Jag började gråta mer och gjorde så att jag nästan inte kunde andas och jag ramlade ner mot golvet och kände att mitt hjärta gjorde så ont.
Jag skrek och grinade samtidigt.. hjärtat gjorde ont, även mitt hjärta har blivit sårad än hela jag.
Jag hörde bara skrik och sedan hörde jag inget mer, allting stanna för mig.. det var då jag insåg att jag måste verkligen bort härifrån, långt härifrån.
Jag hade börjat lugna ner mig, och sedan så kom allting tillbaka.. det var som en film, när man pausar fast nu trycker man på ''play''.
Här sitter jag nu på golvet och tittar ner och andas fort.. jag tänker hur jag ska ta ur mig härifrån.
Jag tittar upp och kollar sakta runt omkring mig, sedan fastnar min blick på Pattie...
Hon gick ett steg närmare mig och jag kände att paniken kom.. hon tog mer steg fram och jag blev ännu räddare för varje steg hon kom närmare mig.

- Alex! Det är bara jag.. Sa Pattie lugnt och kramade om mig.
- Jag vill inte vara här.. Grät jag fram.
- Jag vet, Alex.. jag vet.. Sa hon lugnt och suckade.

Vi satte oss i soffan igen och tittade på tv tills Justin kom fram och satte sig framför mig.
Jag tittade på honom.. och sedan ignorerade jag honom och tittade på tvn.

- Förlåt.. Sa han och suckade.
- Vem tror du att du är? Jag förlåter dig inte.. tack för smällen idag.. Sa jag lågt.

Sedan gick han iväg till sina kompisar och jag kollade på Pattie som satt bredvid mig och flinade stort mot mig.

- Vad? Sa jag lite glatt åt dig.
- Jag har en överraskning åt dig! Sa hon och skrattade smått.
- Vadå?! Sa jag glatt och tittade ivrigt på henne.

Precis då knackade de vid dörren i bussen och jag blev genast nyfiken och Pattie gick glatt dit och jag satt ivrigt i soffan och väntade.
Precis så kom Pattie och log extra stort och precis bakom kom.. Julian.
Och mitt leende.. bara exploderade.
Jag sprang som en ivrig 5 åring till min storebror Julian och gav han en stor kram.
 
Vi kramade länge och så sa jag lågt till honom så han bara hörde..

- Tack för att du räddade mig.. Sa jag lågt.
- Varsågod.. Sa han lugnt och kramade om lite hårdare.

Sedan kollade vi på varandra och log.

- Hur länge ska du stanna här? Frågade jag.
- Tills du ska hem! Sa han glatt.

Vi satte oss ner vid soffan, och nu blev vi dryga och vanliga syskonen..


- Verkligen? Sa jag och gjorde en ful min mot honom.

  
''Really?''

Han tittade på mig och sa..

- Ja verkligen! Sa han och gjorde världens fulaste flin.

  
'' Yes, Really! ''

Så satt vi och skrattade och tittade sedan på tv, och sedan kom dem.. tre ut.
Dem tittade konstigt på min bror och sedan på mig.
Jag tittade på Julian och nickade snabbt, och sedan tittade han argt på dem och kliade sig på ögonbrynet.
Jag kramade om han igen, och Justin tittade verkligen konstigt på mig nu.

- Nej han är inte min pojkvän, han är min storebror! Sa jag irriterat.

Dem sa ingenting utan dem vände sig om och gick mot köket, och jag och Julian började skratta och göra massor med knäppa saker.
Så vi gick också dit fast vi dansade, sådan syster sådan bror.
Och när vi kom började Pattie skratta åt oss och tittade på oss hela tiden, och man såg verkligen att jag behövde verkligen min bror här.

- Oh baby baby baby.. Sjöng Julian.
- Lalalalala.. Forsatte jag.
- Oh drop to the floor.. Sjöng han och började dansa skit roligt.
- Make me wanna say it! Sjöng jag och började precis som han.

Sedan såg jag kakor, och ni vet.. jag är en tjej som verkligen ÄLSKAR kakor!
Så jag forsatte nå dem, men så ska dem.. stå längst upp så jag inte når och min bror såg att jag inte nådde, så han satte mig på hans axlar och så jag skulle nå, så jag tog snabbt kakorna och skrek ett glatt ''YAY!''
Sedan när vi hade suttit där och ätit kakor och pratat vidare, så blev vi båda trötta.. och vi stack in i andra gästrummet där vi båda skulle sova.
Så vi gick mot badrummet och började borsta tänderna och knuffa varandra.
Sedan efter det bytte vi om och gick och la oss, och sedan så tittade jag sött mot honom och han suckade mot mig och tittade på mig.

- Vad vill du göra nu? Frågade han tröttsamt.
- Tumkrig! Sa jag sött och log.
- Okej då! Sa han och log lite.

Och när vi började, så vann jag direkt..

- Aw du vann! Sa han.

Jag skrattade och puttade han på skoj.

  Sedan la vi oss ner fast i olika sängar det var faktiskt i en våningssäng!
Han låg underst och jag låg överst.

- Godnatt Alex.. Sa han lugnt och tröttsamt.
- Godnatt Julian.. sov gott! Sa jag glatt och vände mig om.

Efter några sekunder.. slocknade jag och sov bra som aldrig förr.

Förra gången; Jag tittade till Julian i hans rum och jag såg att han satt vid datorn och pluggade, så jag gick fram emot honom och kramade om honom, och sedan gick jag mot dörren och stängde efter mig när jag gick ut ifrån hans rum.
Sedan gick jag ner mot vardagsrummet där mamma satt och gav henne en stor godnatt kram och gick sedan mot badrummet och borstade tänderna och bytte om till pyjamas sedan gick jag mot mitt sovrum och la mig i sängen och tänkte hur det skulle bli imorgon.
Jag suckade åt saken och vände mig om.. och somnade till slut.

__________________________________________________________________

           
Bild 1: Alexandras outfit
Bild 2: Justin & hans outfit
Bild 3: Alex & Justin påväg till bilen

Alexandras perspektiv; 
Jag vaknade när min klocka ringde klockan halv 8, och jag var vrål trött!
Men jag satte mig upp och kollade runt om mitt rum och tänkte en stund tills mamma kom och stod vid min dörr.

- Gumman kommer du ner? Frågade hon och log.
- Jag kommer om några minuter måste fixa mig först.. Sa jag och pillade på min kudde.
- Okej vi väntar på dig i köket! Sa hon vänligt och stängde dörren efter sig.

Jag gick mot min garderob och tittade runt tills jag hittade svarta korta shorts och en vitt linne och tog på mig en vit genomskinlig över.
Jag tittade sedan mot min spegel och log, sedan så tog jag av snodden från mitt hår som var uppsatt och såg sedan håret bara falla ner, och jag lät det vara så.
Sedan sminkade jag mig lätt och gick sedan ner mot köket där dem satt och väntade på mig.
Som de normala så satt vi och åt frukost, mamma satt och läste tidningen som vanligt, Julian vräkte i sig maten, och jag.. bara satt här och tittade på dem två.
Sedan fick Julian lov att skynda sig till skolan så han sprang iväg fort och var sedan borta, men då började mamma titta på mig istället för tidningen.
Det värsta är att hon inte vet att jag och justins förhållande är fake och att jag blev TVINGAD att vara ''fake-flickvän'' till honom.
Hon log mot mig och öppnade munnen..

- Så är du nervös eller något sånt? Frågade hon vänligt.
- Nej absolut inte! Sa jag och pillade på tallriken.
-  Är det något som är fel? Frågade hon och tittade oroligt på mig.
- Vadå? Ser det ut som att vara fel? Frågade jag oroligt.
- Nejnej men det kändes som det eftersom du sitter sådär och ja.. Sa mamma.
- Mamma, inget är fel! Sa jag och tittade på henne och tog hennes hand.
- Bra.. när skulle dem hämta dig? Frågade hon.
- Om en halvtimme.. Sa jag och suckade.

Damn, jag kommer sakna mitt hem.. och nu får jag leva med the beast.. mitt liv är ett helvete pågrund av han, skit också!
Jag satte och kollade ner på min frukost, och här satte jag och tänkte hur mycket jag kommer sakna min familj som får mig att må bra, medans jag är i andra sidan av världen med justin kommer väl dem tvinga mig att göra något som jag inte vill.
Jag hade fastnat med blicken på bordet efter det blev jag störd utav en knackning så jag reste mig upp och gick till dörren och öppnade den hastigt och där stod.. Justin.
Mitt leende blev till serious face och jag suckade stort.

- Det är du.. Sa jag med låg röst.
- ''Det är du'' härmade han min röst.

Precis då kom mamma.. och då startade lögnen igen.

- Hej älskling, oh vad jag har saknat dig! Sa Justin fake och kramade mig och pussade mig på kinden.
- HEJ! Du ska bara veta hur saknad du har varit utav mig! Sa jag och skrattade falskt.

Mamma log bara mot oss och gav mig sedan en snabb kram, då kände jag att en tår kom och jag kramade hårdare och viskade i hennes öra; jag kommer sakna dig..
Sedan så släppte jag taget om henne och tog min väska och Justin tog min hand och vi gick sedan mot bilen.
Han lät mig gå in först och sedan han efter mig, jag torkade snabbt bort tårarna för att han inte skulle se om han skulle ha sett skulle han bara kalla mig för fula saker och reta mig resten av mitt liv.
Jag tittade ut genom taxin mot huset en sista gång..
  Och sedan började taxin köra iväg mot flygplatsen och jag började sucka.. And here it goes again.

Justins perspektiv;
Jag kom för att hämta Alexandra och det är det jobbigaste jag måste göra, jag menar hela henne är jobbig och dryg.. och jag orkar verkligen inte med henne, men jag måste göra detta för att få upp min karriär.
Jag & Alexandra hatar varandra.. men när hennes mamma och min mamma ser oss måste vi visa att vi älskar varandra men det är fake och dessutom för mina fans också, dem tror också att vi älskar varandra.
Men när vi är själva blir vi oss själva igen, och snacka om att det är verkligen hat emellan oss.
När vi gick in till taxin som körde sedan iväg till flygplatsen så pratade hon inte ens med mig det ända hon gjorde var att kolla ut genom fönstret, jävla tråkapa skaffa dig ett liv istället för att tråka ur dig genom ett fönster.
Jag blev också uttråkad så jag tog upp min iPhone och började smsa Chaz för att få det lite roligare, vi gick från ämnen till ämnen.. boy-talk-you-know.
Sedan så ringde det från Alexandras mobil och hon svarade snabbt och sedan började hon babbla, skratta, och allt sådant.. så jag tittade konstigt på henne och hon tittade tillbaks på mig och sedan la på.

- Vad är det? Frågade hon surt.
- Du ser så idiotiskt ut! Sa jag och skrattade elakt.
- Vad gör inte du? Du ser ut som en jävla gammal gubbe, så du ska fan inte säga något? Sa hon och bitchblickade mig surt.
- Vad säger du kärring? Har du något bättre eller? Nej tyvärr för det är jag som är känd och har bättre karriär än dig! Röt jag.
- VEM ÄR DET SOM HÖJER DEN TRO?! OM JAG INTE STÄLLDE UPP ELLER BLEV TVUNGEN SÅ SKULLE DIN KARRIÄR SJUNKA FÖR LÅGT NU! Röt hon tillbaka.
- VA BRA ATT HAN TVINGADE DIG DÅ! Röt jag tillbaka.
- KAN DU INTE HÅLLA KÄFTEN NÅGON JÄVLA GÅNG?! DET ÄR ALLTID NÅGOT OM DIG OCH DIN JÄVLA DUMMA KARRIÄR, SNÄLLA KAN DU INTE HÅLLA DIN KÄFT STÄNGD?! JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT DU TROR ATT DU ÄR BÄST FÖR ATT DU ÄR KÄND! Skrek hon och kastade hennes sko på mig och den träffade precis nederläppen.
- Alexandra.. Sa jag lugnt.
- HÅLL KÄFTEN JAG VILL INTE PRATA MED DIG MER! END OF STORY! Skrek hon och tittade ut i fönstret igen.

Och där satt vi helt tysta, jag kan slå vad att taxi föraren hörde oss.. han kommer säkert skvalldra vidare, men det kommer fixa sig senare.
När vi var framme.. så tog hon snabbt sin sko och satte på sig den och tog sin väska och klev snabbt ur taxin och gav han växeln och sedan så stack hon och jag följde efter henne.
Jag tog hennes hand och tittade argt på henne.

- Lägg av nu, många måste tro att vi är tillsammans remember jerk? Och dessutom så ska vi inte in hit, vi ska till mitt flygplan! Viskade jag argt till henne och drog sedan henne efter mig.

När vi kom till mitt flygplan så satte jag mig ner och hon tittade på mig och la väskan vid något ställe och sedan så satte hon sig bort ifrån mig.
Hon satte sig bredvid Carin och dem kollade på varandra och log smått och sen började dem snacka lite smått.
Jag tittade surt på Alexandra och sedan gick jag mot henne och hon tittade upp på mig och suckade  stort.

- Vad är det nudå? Är det fel på din plats eller är din feta arsle för fet så du inte får plats? Sa hon och log elakt.
- DU?! Jag har ingen fet arsle ser du? Och dessutom så ska du inte säga någonting som klär dig som en slampa och går runt för att få ett ligg med någon, men det går inte så bra ser jag? Sa jag och log elakt tillbaks.

Hennes flin blev till en sårad min, så hon ställde sig upp och gav mig världens hårdaste b-slap och sprang sedan in till toaletten och låste in sig.
Carin tittade på mig chockat och jag tittade tillbaka på henne.

- Vad? Frågade jag kaxigt.
- För det första.. sluta var som en idiot, för de andra man säger inte så till en tjej för det där var lågt från dig Justin, om du inte skärper dig nu så ser jag till att jag skickar hem tjejen och låter dig inte forsätta med din så kallad.. KARRIÄR! Sa hon surt.
- Det är inte du som bestämmer det! Röt jag.
- Jasså inte?! Men då kan jag ju gärna göra dina kläder så fula så du ser världens fulaste killen någonsin! LÄGG NER JUSTIN! Röt hon tillbaks.

Min mamma hade hört allting från hela början och hon gick mot mig och kollade mig i ögonen med en sårad blick som Alexandra.

- Jag trodde du var bättre såhär Justin, men nu har du visat.. att du är inte bra alls! Sa hon med tårar i ögonen.
- Mamma.. viskade jag fram.
- Prata inte mig, jag vill att du ska prata med mig igen när du är dig själv igen, jag tycker inte om att du ljuger, sårar, kaxar dig för folk.. jag förstår inte dig mer, för kanske 3 månader var du dig själv och nu.. är du detta? Jag menar.. vad har hänt med dig? Vart är min riktiga Justin? Sa hon och grät åt sina egna ord.

Hon fick mig också gråta och jag försökte komma fram till henne och krama om henne men hon backade undan och gick mot toaletten och knackade löst.
Jag satte mig ner och torkade bort mina tårar och höll koll på mamma..
Hon knackade löst igen och började prata..

- Öppna Alex.. det är jag Pattie.. Sa hon lugnt.

Sedan så öppnade Alex sakta dörren och Pattie tittade chockat in..

- Alex? Frågade hon oroligt.
- J-ja? Stammade Alex fram.
- Vad har hänt? Frågade mamma.
- Det är bara det.. jag måste berätta för dig, kan du stänga dörren efter dig? Frågade Alex.
- Ja visst! Sa mamma och stängde dörren efter sig..

Sedan hörde jag inget mer så jag tog upp min dator och tittade runt på twitter.

Patties perspektiv;
Jag stängde dörren efter mig precis som Alexandra bad mig att göra och sedan satte jag mig bredvid henne på golvet där hon satt och hennes tårar rann ner.

- Vad är det du vill berätta? Frågade jag lugnt.
- Förlåt.. att jag inte har berättat men.. jag är rädd.. Snyftade hon fram.
- Var inte rädd.. gumman, du behöver bara berätta du vet att jag kommer lita på dig. Sa jag och smekte hennes hår.
- När jag fyllde 17.. så kom Justin till mitt party och uppträdde för mig och mina vänner, sedan när han hade gjort klart det.. så tog han mig till ett rum med hans team.. och då frågade han mig om jag ville bli hans ''fake-flickvän'' för att hans karriär höll på att sjunka, och jag tackade nej.. och gick mot dörren.. och till slut så tog nån min hand hårt och kollade argt på mig och hotade mig om jag inte gjorde så skulle jag aldrig få träffa min familj igen, så.. jag sa ja.. och nu hatar jag dem.. jag är till och med rädd för vad som kommer hända, jag vet inte vad jag ska göra, Pattie.. Sa hon och snyftade och tittade skräckslaget på mig.

När jag hörde detta kände jag att jag blev arg och besviken på samma gång, dem har skrämt ihjäl stackars Alexandra pågrund av att hon tackade nej för hon inte ville vara min sons så kallad ''fake-flickvän''..
Så jag kramade om henne och pussade henne på pannan och gick sedan argt ut från badrummet.
Sedan tittade jag på teamet och Justin argt.

- Nu tycker jag att vi ska prata lite! Sa jag och tittade runt på alla.

Jag satte mig ner vid bordet där Justin satt och alla andra kom och satte sig och tittade oroligt på mig.
Jag tittade argt runt på alla och himlade med ögonen och gav en liten suck med.

- Nu är jag väldigt besviken på er alla, ni har skrämt upp Alexandra.. jag menar.. hur kan ni? Fattar ni hur rädd hon är för att förlora sin familj pågrund att ni tvingar henne att vara min sons fake-flickvän? Vad är det mer er? Hon sitter i badrummet och gråter ihjäl sig och hon till med skakar, hon vet inte vad hon ska göra eller säga för göra något fel så hon inte får träffa sin familj igen?
Vad skulle ni ha gjort om ni blev såhär? Alla älskar sin familj eller hur? Men nej.. ni måste göra allt värre för den här tjejen som inte har ens gjort något dumt.
Ni har till och med ändra på min sons attityd, han sårar till och med henne.. och den här kärleken är sårande för henne, ni använder henne som en docka, men en sak ska ni veta! Hon är ingen docka, hon leker inte med era känslor som ni gör för henne, hennes liv blir mer sämre för det värsta sakerna ni gör mot henne.
Och ni vet väl att hon alltid kommer minnas detta och var sårad för det och inte gå vidare för det?
En gång till och jag åker hem med min son och Alexandra, och jag kommer aldrig komma tillbaka till er igen, för då vet jag vad ni är.. vill ni veta? Människor med inga känslor men sårar en vacker flicka med underbara känslor.
Lägg ner med allt detta, hon mår redan sämre! Sa jag och tittade surt mot dem.

Alla nickade och gick tillbaka till det dem gjorde, men jag tittade på Justin också.
- Och det är för dig också, jag vill se dig bli dig igen och va SNÄLL mot Alexandra, jag är fortfarande väldigt besviken på dig.
Det ända du kan göra nu är att vara på Alexandras sida, för hon litar inte på någon nu.. hon har till och med ingen vän här? Skärp dig Justin och gå dit nu! Röt jag.

Och han gjorde som jag sa, han gick mot badrummet och gick in..  och jag suckade av lättnad.

Alexandra Gonzalez är född den 5 juni 1994 i Spanien men flyttade till ATL med sin familj när hon var 6.
Hennes föräldrar skilde sig före innan dem flyttade till ATL så hennes pappa stannade kvar i spanien och hennes mamma flyttade till ATL med Alexandra och Julian.
Efter när Alexandra har fyllt 17 år får hon en uppgift av någon kille som har en stor känd framtid..
*

        
Bild 1: Alexandra Gonzalez
Bild 2: Killen
Bild 3: Random

Alexandras perspektiv;

Livet som jag har nu som en 17 åring är fruktansvärt, jag ville egentligen inte leva såhär att bli tvungen att vara tillsammans med någon som man hatar, men allt handlar om karriären och inte ens om mitt liv?
Jag minns den dagen då jag hade precis fyllt 17 och jag hade en fest för mig själv och mina vänner, en utav mina vänner hade överraskat mig genom att ta med en kändis som skulle uppträda, jag var väldigt ivrig just då.
Precis så kom killen och killen var Justin.. Justin Bieber, han sjöng och så och alla mina vänner började skrika medans jag stod där fast som en sten och inte förstod något, sedan så bad han mig komma efter honom och givetvis så följde jag efter, vi kom till ett rum med hans team, där stod vi alla och alla hans team kollade på mig och nickade åt Justin.
Självklart blev jag förvirrad och kollade oroligt på Justin till slut öppnade han munnen och kollade på mig och sa..

- Jo.. det är såhär att jag behöver min flickvän för att min karriär håller på att gå ner och vi måste försöka få den att gå upp igen och jag tänkte att du skulle kunna vara min låtsas flickvän! Sa han och tittade allvarligt mot mig sedan.

Jag minns hur jag kände mig då, jag kände mig förvirrad och allt.. varför just mig?
Men när jag kollade runt på teamet och sedan mot Justin igen så gjorde jag mitt val jag tackade nej och gick mot dörren.. tills jag blev stoppad av en annan.
Jag tittade på honom lite surt och väntade på vad han skulle säga, han tog hårt min arm och tittade på mig med en skrämmande blick.

- Om du inte gör detta så ser jag till att du inte kommer få träffa din familj igen eller vara nära någon utav dem, du får aldrig mer se dem igen, du har 2 val på dig.. antingen är du med på detta eller så får du inte träffa din familj igen! Sa mannen argt.

Vad ska man säga när man blir hotad att aldrig träffa sin familj igen? Såklart så sa jag ja.. eftersom jag vill alltid vara med min familj, jag kan inte låta dem försvinna ur mitt liv.
Ända sen dess hatade jag Justin och hans team men hans mamma har jag inget emot och hon visste inte ens om detta, jag tycker synd om henne för det.

Men över till det som är nu, imorgon måste jag med Justin av hans turné i 3 veckor, hemskt!
Men sanningen är att vårt förhållande är falskt, vi gör bara det här för att få hans karriär att gå upp som verkligen suger!
Allting ska alltid handla om han eller om hans dumma karriär!
Så detta är min sista dag med min härliga mamma och min storebror.

- Alexandra! Skrek mamma ner från köket.
- Ja?! Skrek jag tillbaks.
- Har du packat klart för imorgon?! Skrek hon.
- Ja! Sa jag och var nere i köket redan.
- Vad bra! Vill du säga åt Julian att det är mat om 3 minuter? Frågade hon vänligt.
- Visst! Sa jag glatt och sprang mot Julians dörr och bara gick in.
- Men ALEEX! Vad har jag sagt om att knackaa? Gnällde Julian.
- Skärp dig, det är mat om 3 minuter! Sa jag och log.
- MENMENMEN vet du? JAG BRYR MIG INTE! Skrek han och stirrade på mig.
- Hepp! Sitt här och svält ihjäl då! Sa jag och vände mig mot dörren.
- OKEJ! Jag kommer! Sa han irriterat.

Jag log stort och sa ingenting och gick mot köksbordet och satte mig ner och efter mig kom Julian och satte sig ner på sin plats.
Mamma kom med maten och satte sig och så tog vi alla för sig, vi pratade, skrattade och åt våran mat såklart!
Efter maten var det min tur att diska, ja jag vet ganska konstigt men i min familj har vi regler att vissa dagar diskar jag, vissa dagar diskar Julian och vissa dagar diskar mamma.
Efter när jag hade diskat satte jag på duschen och duschade av mig så att jag blev ren igen, efter när jag hade duschat tittade jag på klockan och såg redan att den var halv 11.
Jag tittade till Julian i hans rum och jag såg att han satt vid datorn och pluggade, så jag gick fram emot honom och kramade om honom, och sedan gick jag mot dörren och stängde efter mig när jag gick ut ifrån hans rum.
Sedan gick jag ner mot vardagsrummet där mamma satt och gav henne en stor godnatt kram och gick sedan mot badrummet och borstade tänderna och bytte om till pyjamas sedan gick jag mot mitt sovrum och la mig i sängen och tänkte hur det skulle bli imorgon.
Jag suckade åt saken och vände mig om.. och somnade till slut.